Bara lite pinsamt.

Sedan strax efter min födelsedag i mars har det här inlägget legat opublicerat i Centrifugen.

Redan på onsdagen tjuvstartade arbetskamraterna. Det var konferensdag och jag var inne tre timmar den dagen just för konferensen.Det var uppdukat, till gemensam påsklunch, trodde jag, tills en kollega från boendet 1 trappa upp försa sej. Tanken var, fick jag sedan höra, att vi skulle äta som om det vore påsklunch och sedan till kaffet skulle alla ställa sig upp och sjunga. Nya arbetstofflor fick jag. De gamla var mer än ordentligt slitna men ack så sköna att gå i. De nya kräver ett par veckor så är de lika sköna, gissar jag. Dessutom fick jag två biljetter till Elvis.Tack allihopa!

Så kom då fredagen den 14 mars. Allmän samling hos Tessan och Tomas vid lunchtid. Och sen är vi på väg men jag vet inte vart.Vart skall vi?

Så småningom förstod jag.

Bowlande KABowlinghallen i Jakobsberg.

2_i_1.JPG
Ibland går det bättre när man är två.

skal och valkommen
I Kungsängen, skål och välkomna!

Så gammal
Kan man bli såååå gammal??

Sång eller gäsp?
Julia tog i med alla krafter och sjöng hon åxå. ”Ja må han leevaaaa…”

Vid matbordet
Så var det dags för mat. I för grunden dotter Anneli med Sofia.

alla skall ha mat
Alla ska ha. Här får Julia av pappa Tomas.

Samvaro
Sen kaffe med nå´t i rummet.

Samtal med Moster från LuleåGratulationer från flera håll. Denna gång från Luleå.

gemytlig samvaroSamvaro

Carina och Sofia
Carina och Sofia.

Nina och Levent
Och sen kom Nina och Levent

Sofia och hennes Mormor nr 2
och Riita, granne. Jag undrar om hon inte kom lika mycket för Julias skull :-)).

Sådärja, nu är inlägget publicerat och nu skäms  jag inge mer.

Fortfarande varken ordning eller reda

Jag vet att det är tanken som räknas men det är väl mest när man kör bil, väl?!  Dagarna rinner på. Jag har ännu inte fått ordning på dagarna. Gå ned till Lillsjön och lyssna på vågskvalpet. Springa en runda i skogen. Ge mer tid åt Centrifugen. Nej, fortfarande inte.

Midsommaraftonen kom och gick. Det gjorde Carina och jag åxå. Först till Kvarnplan i Jakobsberg. och sen till ToT (Tessan och Tomas). Mer om vad som hände och hur vi firade midsommarafton finns att läsa i Carinas Tankebok.

Jag blev lite knäckt när jag såg att kontakter i min nya mobiltelefon bara hade två fält för telefonnummer. En titt i handboken visade att det finns fält att lägga till så frustrationen försvann.

Åsså har jag trollat bort de foton jag tog när göteborgsfolket var här tillsammans med ToT och Julia och grillade. Jag måste ha raderat dom från kamerakortet utan att ha sparat dom. När detta skulle ha skett har jag ingen aaaning om.

Jag måste laga bilens avgasröret nu, och glaset till blinkern. Skräp att det inte längre finns drive in besiktning i Stockholmsområdet.

Obestämd midsommarafton.

Vi har ännu inte bestämt vad vi ska hitta på att göra idag. Ett vet vi, Kurt och Mannfred ska följa med oavsett vart vi åker. Skansen blir det inte. Där får de inte komma in. Hembygdsgården i Kungsängen?, kanske. Eller Håtuna gård, ligger mot Bro till, eller Kvarnplan i Jakobsberg? Vi får se. Möjligheter finnns.

I februari 2004, närmare bestämt 1 februari, flyttade det gruppboende jag arbetar på till nuvarande adress. I och med flytten bestämdes att boendet skulle övergå från journatt till vakennatt.Det är fyra och ett halvt år sedan. Av de som arbetade på boendet då är det bara jag som är kvar. Den senaste som slutade var en utav nattpersonalen. Jag har tidigare anmält intresse för att jobba natt och från den 1 Juli övergår jag till nattjänstgöring. Vi går på fyraveckorsschema och mina nätter blir vecka ett, tre nätter, vecka 2, tre nätter, vecka tre, 5 nätter (inte i följd), vecka fyra, en natt :-). Mycken ledig tid att ta tillvara, göra vad som känns rätt och bra. Jag måste planera lite, så är det. Inte bara låta tiden och timmarna rulla.

Vi har fått lov att lägga upp bilder från Julias dop. Bilder kommer, inte många men några.

14 år

Det är 14 år sedan det var fest i ladugården på Örnäs. Hur festen slutade för gästerna vet jag inte eftersom den för min och Carinas del slutade i hotell  Sheratons lilla bröllopssvit. Barnen hade hyrt den och dit blev vi (under protester) bortförda i svågerns bil med skramlande burkar fastknutna i snöre i kofångarn.

14 år. Det är lika lång tid som mellan det jag föddes och fyllde 14. Konstig känsla. 14 år, ganska många år som inneburit sorger, bedrövelser, kämp, stret, skratt och glädje och framför allt gemenskap och kärlek.

Om ett år ska vi fira 15års bröllopsdag ordentligt eftersom vår månadsbudget vid det laget ser betydligt bättre ut än i år.

Tack, älskade hustru, för den här första åren tillsammans.

Tack

Det är nu mer än tre veckor sedan. Jag hoppas verkligen jag sagt tack till alla er som på ett eller annat sätt hört av sej.

Dagen blev bra med bowling och middag och samvaro i Kungsängen. Barn med respektive och barnbarn var här. Det är mycket det jag länge kommer att leva på.

Tankar på väg hem från Konsum.

Här är barna uppvuxna. Dom är inte födda här men vi flyttade hit när de var ett respektive tre år gamla. *funderar*. Det var för – hmmm –  förra året i augusti har jag bott här i trettio år – tretti – det betyder att jag bott här mer än halva mitt liv. Men Avesta då. Där bodde jag väl länge? Nää, så länge det kan det inte ha varit. Men ändå känns det så. För det var där jag växte upp. *räknar*, det måste ha varit ungefär 14 år jag bodde där. Undrar vad det blivit av Janne. Tänker på honom ibland. Hans pappa var rektor i skogsskolan utanför Avesta. Var det en högskola, tro. Det måste det ha varit men det var inget jag tänkte på då. De bodde ungefär tre kilometer utanför stan.  Under ett par år i folkskolan, som det hette då, träffades vi i stort sett varje helg. Varannan gång hos mej och varannan hos honom. På vintern tog jag mej dit på skidor. Det är lustigt, tre-fyra kilometer i mörkret genom skogen en lördagskvälll när TVn var slut var inga problem. Det var så vi tog oss fram. Och på sommaren på cyckel. Fast inte genom skogen förståss. Och Christer. Han flyttade till Stockholm året innan mej. Sist jag såg honom var -75 eller -76. Då bodde han nordost om stan om vi, så att säga, bor nordväst.

31 år i år. Jag vet bara två personer som bott här längre än jag. Det kanske finns fler. Är det här jag ska bo resten av mitt liv? Vi får se. Området är bra. Stabil förening och integrerat boende. Varför inte?

Tre önskningar

I Bloggstafetten har Spiro-Spero lämnat över till mej att berätta om mitt möte med anden i flaskan för att få tre önskningar uppfyllda.

* * *

– Tre önskningar!  Man tackar. Men ändå förstår jag inte riktigt.

– Ska jag önska mej något som medför något negativt? frågar jag anden utan att få svar.


Eller ska jag önska något och gissa mej till att det blir en negativ
konsekvens och också vad den negativa konsekvensen kommer att innebära?

– Jaa, nå´t sånt, svarar han.

– Va´ e´ du fören jävla idiotande, tänker jag men säger inget. För då får jag väl onda ögat.


Jaja, säger jag istället, det vore att ljuga att säga att jag inte
önskar mej pengar. Naturligtvis gör jag det. Men eftersom jag inte får
önska mej själv nå’t så får jag väl önska att sonen vinner så där en
typ fem mille och att han ger mej en trehundratusen. Det negativa med
den önskningen är att vi inte får behålla pengarna utan att de måste
användas till att betala vår skuld till staten.

– Och vet du en annan sak då, frågar jag.

– Nää, svarar han.


Jo, det var inge kul när jag gick i skolan. Jag var oinspirerad att
studera. Det var mycket som kändes som en pina. Ingen glädje kände jag
och fantasin var långt borta. Till exempel den fantasi som behövs för
att skriva uppsats. Så därför, jag vill kunna skriva. Det är underbart
att bli fängslad av en text. Att leva sej in i handlingen i en bok. Den
känsla av saknad när en bok är färdigläst och jag lägger den åt sidan.
Det är något jag vill kunna. Det är en önskan. Att kunna skriva. Att
den skulle gagna andra tycker jag verkar ganska uppenbart?! Eller?  Det
negativa skulle bestå i den tid och självupptagenhet det förmodligen
skulle innebära.

– En tredje önskan är naturligtvis tre
önskningar till. För när jag tänker efter är det jättemycket jag vill
ha. Ett piller till exempel. Ett piller om dagen som gör mej mätt och
ger mej de näringsämnen jag behöver. Slippa tänka på mat och matlådor
inför veckan. Pillret ska naturligtvis delas ut i de länder det mest
behövs. Negativt för matvarubutiker och dito kedjor.


Ytterligare en vore att jag inte anmält mej till denna stafett. För om
jag inte gjort det hade jag sluppit att återuppleva känslan av att
sitta vid skrivpulpeten med en penna som det enda jag kunde göra med
var att snurra. Det negativa med denna önskan är att då, kära ni, hade
ni inte haft något i centrifugen att läsa idag…

* * *

En fundering jag brukar ha är ”Var det bättre förr?” Den frågan skickar jag vidare till Blandannat.

Centrifugen,

ett virrvarr av tankar?! Kanske ska jag döpa om till Refugen, tankar som står stilla.

Nyårslöfte. Jag har redan slutat röka och har heller inte snusat sedan sista november 2006. Slutat och slutat, jag håller upp för en kan ju alri veta. Löfte i övrigt, inget direkt utom en vag känsla av att försöka bli mer aktiv i mitt tänkande och varande.

Gott slut på 2007 önskar jag er/dej/någon och alla.

Ofarligt

Nedan är en länk. Om du klickar på den innebär det att jag får pluspoäng, eller guld, i ett onlinespel jag är med i. Det innebär inget för dej så klicka är du snäll. Spelet heter Gladiatus.

Pluspoäng till KA.

Forts tandläkeri

Efter det positiva besked jag fick från klinikchefen Peter så kunde jag bara inte låta bli att skicka ett svar:

Tack för Ert svar!

Det gläder mig att ni från anamnes kan utläsa den potential som kommer
att komma Tibblekliniken tillgodo och även så till blivande patienter
naturligtvis.

Jag är villig att börja med en provanställning och låt mej då föreslå
att den vecka jag erbjudit mej arbeta gratis må utgöra
provanställningens tidsrymd.

Eftersom Tibblekliniken, som jag förstår, är väl mån om sina anställda
och vill deras väl, kan jag tänka mej att friskvård i form av medlemskap
i Kungsängens golfklubb ingår som förmån, likväl som den utrustning som
kan behövas för att utöva sporten liksom de avgifter som härtill hör.

Vad gäller lön i övrigt tror jag säkert vi kan komma överens.

Fram till och med den sista oktober i år har jag en månads
uppsägningstid från min nuvarande anställning. Efter den första november
gäller tre månaders uppsägning eftersom jag därefter varit anställd i
företaget mer än ett år. För att inte förspilla tiden har jag sagt upp
mej från min nuvarande tjänst som bergsprängare, från och med 2007-10-01
och står således efter 2007-11-01 till Tibbleklinikens tjänst.

Tacksamt emotser jag uppgifter (ålder, civilstånd, mått och fotografi)
på min blivande tandsköteska.

Med glada och ödmjuka hälsningar tecknar jag er, blivande medarbetare,

Karl-Axel Jonsson