Nytt försök

Jag ska försöka komma över den skyhöga tröskel jag har framför mej och som hindrar mej från att börja skriva här i Centrifugen igen.  Löjligt är det mentala hinder jag sätter upp för att, om inte göra mej hörd, iallafall synas. Hmm..

Ska sätta fart nu. Jag sov ganska länge så ska det bli något gjort här hemma är det hög tid att sätta fart. Innan kvällen ska köket vara nytapetserat. Sista förberedelserna gjorde vi i går kväll. Nu är det tålamod som gäller och att förstå att ”bara för att det går fort blir det inte bra”. Det har varit något slags motto jag alltid haft. Bara det går fort blir det bra, eller, klart så fort som möjligt. Tålamod, tålamod..

 

Ett försök

En av Sveriges etablerade författare sa en gång att om man dricker två, tror jag det var, centiliter sprit går det lättare att skriva. Kanske skulle jag prova? Mja, vid ett annat tillfälle kanske.

Måste ta mej till glasögonmakaren. Ett par månader har jag gått med tejpad skalm. Nu är tejpen borta så sedan tre dagar har jag använt glasögonen med en skalm. Med tanke på att jag får slanta 7-8000 kronor för ett par nya så får jag tejpa en gång till :-)).

Värre är då influensan som slagit sina klor i mej. Två veckor med riktigt ont i kroppen, huvudvärk, snuva och hosta. Läkaren sa svininfluensa men tog inga prover. Den tredje med fortsatt  huvudvärk men i övrigt lindrigare symtom.

Sen har vi hundra miljoner grejer som ska till loppis eller ut på blocket. Fattar inte varför det är så svårt att få saker gjorda.

PS
Jag går inte runt och är arg hela tiden nu. Det har lugnat sej lite.

Öde ö

Det har stormat. Stormen har inte bedarrat än men är iallafall på väg att mojna. Jag känner mej som jag strandat på en öde ö. Ni vet en sån där liten rund med en palm i mitten som man kan se i skämtteckningar. Jag sitter och funderar på att jag vet vem/vilka jag kan och inte kan hålla i hand under nästa storm.

Egentligen är det inte klokt,

det här med onlinespel, menar jag. Tibia till exempel. Jag törs knappast erkänna att jag under ett halvår, kanske, regelbundet och allldeles för mycket sprungit med min gubbe på Tibia. Det blir som ett behov som är både svårt att förklara och att bryta. Tiden går till överhuvudtaget ingen nytta

Jag har laddat ned några typsnitt att använda i bildbehandlingsprogrammet. Det gjorde jag för kanske två månader sedan. De ligger fortfarande på datorns skrivbord. Det är bara inte klokt.

Jag kan fixa och dona hemma, rensa förrådet, sova, läsa, socialisera mer med Kurt och Mannfred, listan kan göra lång men näe, titta på skärmen och gubben som springer runt. Helt döfött. Jag kan skriva i Centrfugen, det är mycket jag skulle kunna, jag har mycket ledigt på dagtid, jag måste börja ta hand om min tid.

Begränsa spelandet, en halvtimme per dag, elller en timme, bestämma i förväg, vet inte om det funkar.

Ett vet jag, jag måste börja leva klokt…

Vi får se

De senaste veckorna har jag mått bra. Jag hoppas det är bestående. Jag tror att det kan vara så, återstår att se men jag tror, som sagt, det. Under en eller ett par månader har Carina sagt att jag varit grinig och jag har känt mej griiinig. Grinig mot medtraffikanter, bl a mot sådana som ligger i 70km/tim på påfart till motorvägen, grinig på medarbetare som inte gör det dom ska på jobbet. Denna grinighet kan vara början på något nytt. Detta eftersom jag ger uttryck, på ett sätt som jag tidigare inte gjort, för mitt missnöje. Jag inser åxå vilken oerhörd tur jag/vi har. Vi är friska till kropp och någorlunda till själ. Vi har arbete och inkomst. Vi har någonstans att bo. Barn, banbarn bara för att fortsätta…Listan kan göras lååång.

Är det fyra månader jag jobbat natt? Kan vara Jag trivs bra med det.Trivs bra med att vara ensam på jobbet och vara mitt eget sällskap. Har inte upplevt det obehag som andra har gjort under nätterna. Jag har tidigare inte varit mörkrädd och är det tydligen fortfarande inte.

Ett problem härvidlag har jag dock. Jag har inte lärt mej nyttja dagtimmarna. Att ta hand om hus och hem gör jag bra men jag sover inte bra. Fyra timmar efter ett nattpass är för lite. Ljuset gör sitt till naturligtvis, har inte mörklagt rummet ordentligt Nu går vi mot vintermörker så jag hoppas det blir bättre. Till våren får jag se vad som går att göra för att det ska bli mörkt.

Åsså tycker jag träden har underbart vackra färger.

Namnbyte.

Jag undrar om jag inte nämnt det tidigare. Att byta ut namnet ”Centrifugen” mot ”Refugen”. Centrifugen valde jag för att tankarna tankarna snurrade, oregiserbart och utan fäste. Nu, däremot, känns det som de står stilla. Jag måste leta, inte ord för de kommer bara jag vet vad jag ska skriva, utan mer om vad jag ska skriva. Kan det vara så att det är en vana? Att jag inte skriver tillräckligt ofta för att det ska flyta på ordentligt. Förmodligen.

Nästa vecka är min femnättersvecka. Den borde gå bra men jag har inte riktigt lärt mej att sova på dagtid. För somliga kan det ta upp till ett halvt år att lära sej detta har jag hört. Så länge som gräsklippare och trimmare håller sej borta kommer det att gå. Men när de hålls utanför sovrumsfönstret är det svårt att somna.

Regn och snålblåst dominerar vädret. Vi hade iallafall tur med vädret under semestern. Två gånger har jag badat i sommar. Jämför det med förra året. Då badade jag inte någon gång.

Nu tänker jag inte skriva mer för den här gången. Ska jag vara ärlig känns detta som ett slags utfyllnad, något jag ska skicka upp bara för att – ja vaddå? För att få fart på Centrifugen kanske?

Har iallafall några fler bilder uppe från Prideparaden.

Lugnt och skönt

En vecka har försvunnit av vår semester.Under den veckan har vi hunnit
vända på dygnet något lite, städat och suttit på balkongen när solen
har visat sej. Jag har skannat bilder. Vet inte hur många men det är
bilder som Carinas mamma har från hennes uppväxt i Afrika. Det var inte
lite att skanna

Två veckor dessförinnan har jag jobbat natt. Det känns som jag kommer att trivas med nattarbete. Det var svårt att få tillräckligt med sömn mellan passen. Första morgonen berodde det på en gräsklippare. Nästa natt berodde det på att buskarna på gården och gårdarna runt om kring trimmades. En åtgärd jag kan ta till är att mörklägga sovrummet bättre. Men det får bli sen, det är två veckor kvar på semestern.

Nu ska jag kolla framdäcket på cykeln och sen hänga kameran över halsen. Med varsin fågel på axeln tar vi oss sen en cykeltur, kanske ned till Mälaren och hamnkafeet vid Kungsängens båtklubb.
.