Om bl a ovanor, ork och en efterätt.

Nå, jag har blivit manad av Åsa att punkta fem ovanor jag har. Det är inte så lätt. En, vet jag , är att jag ibland somnar med snus under läppen. Sen måste jag tänka. Frågade hustrun. Hon sa att jag har jättemånga men när jag bad om exempel så fick jag inga. Måste tänka mer.
Min ork är slut. Jag har koncentrationssvårigheter och har ingen ro till att göra något. Det är därför jag så sällan skriver i Centrifugen samt inte skickar upp bilder till albumet. Om jag ska göra något måste jag tvinga kroppen att lyda. Förkylningssymtomen kommer var och varannan vecka. Läkaren sa att jag lider av depression. Eftersom jag redan fått diagnosen per telefon kunde jag inte annat än att instämma. Det i kombination med högt blodtryck gör att jag blev sjukskriven en vecka. Återbesök på tisdag.
Alla hjärtans dag är väl en sådan dag när man bland annat äter en god efterrätt?! Så var tanken hos oss. Ett tips från hustrun fick mej att köpa citron, honung och annanasringar. Jag ska fatta mej kort. Resultatet blev vidrigt. Det var bara att slänga sk-ten.
Jo, två saker till. Schemat är omgjort. Nu känns det som att jag inte behöver byta arbetsplats av den anledningen. När det gäller lönen har jag inte legat på så mycket, än.

Under veckan som varit

har jag inte mått bra. Hemma från jobbet. Mår lite bättre nu och arbetar imorgon.
Nytt schema på jobbet från och med 13 februari. Ett katastofschema som får mej att söka ny arbetsplats.
Jag fick en tillsvidare anställning fr 1/1 -06 med heltidslön på 93% arbetstid. Nu ska visst kontraktet skrivas om har jag hört. Det kommer förmodligen att bli diskussion.
Kameran som vi köpte för ett par veckor sedan har en 137 sidor tjock bruksanvisning. Det är inte bara tid och bländare att hålla reda på.
Att vara/bli ”taggad” trodde jag betyder att vara/bli laddad inför något. Nåja, har jag nu blivit uppmanad att skriva om fem, eller är det fyra, semesterställen jag varit på så ska jag, nå´n gång.

Hirschenkeller

Fördelen med att inte vara först att skriva om träffen igår är att jag inte behöver berätta så mycket. Alla som var där vet vilka som var där och alla som inte var där vet åxå vilka som var där och vad som blev pratat om. Jag tycker Björn´s ide´ med inklippta foton i ”placeringslistan” i Bitis Bilderbok är bra. Själv gjorde jag som jag oftast gör vid slika träffar, lutar mej tillbaka och lyssnar.
Här är resten av alla trevliga nybekantskaper:
Frihetens Vingar
Pappablogg
Kulturbloggen
Anna Toss & Co
Nästa: Bandhagen
Stationsvakt
Angela Müller
Annica
Carina (kär fru?)
Bitis bilderbok
Lotten
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson
Tänk att skriva en bok bara för att få veta hur den slutar…

En ljudanläggning

AGAradio.jpg
från sextiotalet hittade jag på överskottlagrets ”Antikhandel”. Modellen var så behändig och skivspelaen glänste som vore den ny, ett måste köpa således. Dags att inreda en nostalgihörna?

Om gikt, vad pappa sade och en sak jag glömt.

Inatt hade jag ont i foten. Så ont att jag vaknade flera gånger och när jag väl vaknat så pass att jag skulle hämta värktabletter så kunde jag inte använda foten. Hustrun förbarmade sej och efter en stund kunde jag iallafall hasa mej upp. Värken började redan igår men jag ”tänkte” då inte på den. Ett samtal till vårdguiden gav vid handen att det kunde vara fråga om gikt. Internet, Google, stärkte misstanken och läkaren på vårdcentralen behövde ungefär två sekunder på sej för att bekräfta att så är fallet. Jag har vad man förr kallade ”portvinstå”. Alltnog, det kan gå över på allt emellan en vecka och en månad och kommer det inte tillbaka inom ett år så är det en engångsföreteelse.
För många år sedan
sa pappa där han stod vid köksfönstret:”Klockan är sex och tänk att det fortfarande är ljust.” Det var på våren, naturligtvis, och långt innan Sverige införde sommartid. Jag minns de orden och jag har en egen måttstock på ljusets ankomst. Eller hade, för sommartiden ställer till det en smula nuförtiden.
Så var det en sak till
jag skulle skriva men jag har glömt vad det var. Kommer väl på´t småningom.

Om ett födelsedagskalas, hörapparater och en kort utevistelse.

Skön fröken Sofia fyller år tre dagar innan jag fyller, och i söndags var det dags att äta tårta. Något försenade drösade gratulanter och födelsedagsbarn in. Något restrektiv var hon, fröken, när hon kom, så mamma fick lämna över den present som var tänkt till mej, en teckning bestående av streck och cirklar och som jag småningom ska rama in, väl. Ska iallafall scanna in det. Tillvaron lättade sedan när Sofia fick sina paket. Riv och slit i papper och snören. I ena paketet fanns en liten väska med hårsnoddar och i det andra en uppsätttning plasttallrikar med tillhörande muggar och bestick. Nu fick vi bära väska, stoppa i och ta ur bestick. Fröken Sofia glömde bort sej och jag fick ta upp henne och vi gungade i gungstolen. Tårtan var glad, saftig och jättegod trots att den bara var en timme gammal.
Klockan åtta i onsdags var tanken jag skulle knacka på dörren hos audiologen. Bilköer och låsta bakdörrar på Sabbatsbergs sjukhus gjorde att jag blev tjugo minuter sen. Näja, det var fortfarande fyrtio minuter kvar att ställa in hörapparaterna. Nu ska jag ha dem i två månader för att sedan få dem finjusterade. Som det verkar nu, måste diskanten skäras och mellanregistret, där talet ligger, höjas. Maria, som audiologen heter, har även skickat ”remiss” till en hjälpmedelcentral som ska hjälpa mej med något som jag inte vet. Förmodligen hur apparaterna kan användas. Efter vad jag tror och förstår så kan de, eftersom de använder sig av FMbandet, kopplas samman med en radiomodul och till och med mobiltelefonen. Det vore häftigt. Ja, jag erkänner, jag är prylnörd.
Inom parantes kan nämnas att tinnitusen kan lindras av hörapparater men det har jag hittills inte märkt något av.
Plus tio grader visade termometern i går. Luften var något kylig men det var varmt i solen så jag tänkte Mannfred skulle kunna få möta våren på balkongen. Jag ställde buren så blås- och dragfritt som möjligt och i några minuter fick han sitta där i solvärmen. Att döma av hans läte och uppförande så var det riktigt uppskattat.

Om melodifestivalen, euro och lite annat.

Tack alla ni som hälsat till mej i min gästbok. Och tack för kuvertet som kom häromdagem med grejer att koppla till telefonen!
Melodifestivalen intresserar mej inte så min analys och mitt skriveri därom är härmed slut och avklarat.
Tidigare har jag tyckt att Sverige ska behålla sin valuta. Mest för att behålla någon slags integritet och behålla en slags särställning. Politiskt är jag för dåligt insatt för att ha någon uppfattning. Nu är jag är på väg att byta uppfattning. Det vore bekvämt att slippa tänka på kurser. Grovt, när det gäller Euro, gäller tio svenska för en. Konstigt, konstigt. Det känns inte som Europengen är någonting värd. Mellan 102 och 105 Euro för en tusenlapp. I och för sig kostar en kopp kaffe bara en och femtio, men ändå.
Det är resan till Åbo som fått mej att fundera, resan vi gjorde tillsammans med Sandra och Jörgen, Herr Berts päron. Det var skönt att komma iväg och avkopplande. Nådendal, som vi besökte, är inte det sämsta. Medan det fanns de som for runt i vanliga bassänger låg jag i varmvattenbassängen med en temperatur som passar mej. I källarregionen stod ett biljardbord. Jag har inte spelat biljard tidigare men jag kom på att det är faktiskt ganska roligt trotts att det är svårt.
Kanske har ni hört eller läst att min mobiltelefon, en Ericsson P800, gått sönder? Det hände för någon månad sedan. En av de boende på mitt arbete drog ned den i golvet så att displayen förstördes. Från min chef hade jag hoppats att få beskedet att köpa en ny. Men så blev det inte. Det blev nästan långbänk. Jag skulle prata med min chefs chef!!? Hon i sin tur skulle prata med sin chef. Bla bla bla. När jag fick frågan varför jag tog med mej mobilen till jobbet blev jag svarslös för en sekund. Summan av kardemumman är att jag har en ny telefon som den boende har betalt. Företaget betalade momsen. Vidare har jag i min nya Ericsson P910 installlerat ett program som spärrar samtal från arbetet. Får jag inte bli nådd på mobilen när jag arbetar, ska arbetet inte kunna nå mej när jag inte arbetar!
Jag har besvär med axel, mer än beskrivligt. Måste gå till doktorn. Och på onsdag kommande vecka ska jag till örondoktorn igen. Åsså måste jag till tandläkardoktorn . Det är bara skräp med Jonsson.