14 år

Det är 14 år sedan det var fest i ladugården på Örnäs. Hur festen slutade för gästerna vet jag inte eftersom den för min och Carinas del slutade i hotell  Sheratons lilla bröllopssvit. Barnen hade hyrt den och dit blev vi (under protester) bortförda i svågerns bil med skramlande burkar fastknutna i snöre i kofångarn.

14 år. Det är lika lång tid som mellan det jag föddes och fyllde 14. Konstig känsla. 14 år, ganska många år som inneburit sorger, bedrövelser, kämp, stret, skratt och glädje och framför allt gemenskap och kärlek.

Om ett år ska vi fira 15års bröllopsdag ordentligt eftersom vår månadsbudget vid det laget ser betydligt bättre ut än i år.

Tack, älskade hustru, för den här första åren tillsammans.

Tack

Det är nu mer än tre veckor sedan. Jag hoppas verkligen jag sagt tack till alla er som på ett eller annat sätt hört av sej.

Dagen blev bra med bowling och middag och samvaro i Kungsängen. Barn med respektive och barnbarn var här. Det är mycket det jag länge kommer att leva på.

Tankar på väg hem från Konsum.

Här är barna uppvuxna. Dom är inte födda här men vi flyttade hit när de var ett respektive tre år gamla. *funderar*. Det var för – hmmm –  förra året i augusti har jag bott här i trettio år – tretti – det betyder att jag bott här mer än halva mitt liv. Men Avesta då. Där bodde jag väl länge? Nää, så länge det kan det inte ha varit. Men ändå känns det så. För det var där jag växte upp. *räknar*, det måste ha varit ungefär 14 år jag bodde där. Undrar vad det blivit av Janne. Tänker på honom ibland. Hans pappa var rektor i skogsskolan utanför Avesta. Var det en högskola, tro. Det måste det ha varit men det var inget jag tänkte på då. De bodde ungefär tre kilometer utanför stan.  Under ett par år i folkskolan, som det hette då, träffades vi i stort sett varje helg. Varannan gång hos mej och varannan hos honom. På vintern tog jag mej dit på skidor. Det är lustigt, tre-fyra kilometer i mörkret genom skogen en lördagskvälll när TVn var slut var inga problem. Det var så vi tog oss fram. Och på sommaren på cyckel. Fast inte genom skogen förståss. Och Christer. Han flyttade till Stockholm året innan mej. Sist jag såg honom var -75 eller -76. Då bodde han nordost om stan om vi, så att säga, bor nordväst.

31 år i år. Jag vet bara två personer som bott här längre än jag. Det kanske finns fler. Är det här jag ska bo resten av mitt liv? Vi får se. Området är bra. Stabil förening och integrerat boende. Varför inte?

Tre önskningar

I Bloggstafetten har Spiro-Spero lämnat över till mej att berätta om mitt möte med anden i flaskan för att få tre önskningar uppfyllda.

* * *

– Tre önskningar!  Man tackar. Men ändå förstår jag inte riktigt.

– Ska jag önska mej något som medför något negativt? frågar jag anden utan att få svar.


Eller ska jag önska något och gissa mej till att det blir en negativ
konsekvens och också vad den negativa konsekvensen kommer att innebära?

– Jaa, nå´t sånt, svarar han.

– Va´ e´ du fören jävla idiotande, tänker jag men säger inget. För då får jag väl onda ögat.


Jaja, säger jag istället, det vore att ljuga att säga att jag inte
önskar mej pengar. Naturligtvis gör jag det. Men eftersom jag inte får
önska mej själv nå’t så får jag väl önska att sonen vinner så där en
typ fem mille och att han ger mej en trehundratusen. Det negativa med
den önskningen är att vi inte får behålla pengarna utan att de måste
användas till att betala vår skuld till staten.

– Och vet du en annan sak då, frågar jag.

– Nää, svarar han.


Jo, det var inge kul när jag gick i skolan. Jag var oinspirerad att
studera. Det var mycket som kändes som en pina. Ingen glädje kände jag
och fantasin var långt borta. Till exempel den fantasi som behövs för
att skriva uppsats. Så därför, jag vill kunna skriva. Det är underbart
att bli fängslad av en text. Att leva sej in i handlingen i en bok. Den
känsla av saknad när en bok är färdigläst och jag lägger den åt sidan.
Det är något jag vill kunna. Det är en önskan. Att kunna skriva. Att
den skulle gagna andra tycker jag verkar ganska uppenbart?! Eller?  Det
negativa skulle bestå i den tid och självupptagenhet det förmodligen
skulle innebära.

– En tredje önskan är naturligtvis tre
önskningar till. För när jag tänker efter är det jättemycket jag vill
ha. Ett piller till exempel. Ett piller om dagen som gör mej mätt och
ger mej de näringsämnen jag behöver. Slippa tänka på mat och matlådor
inför veckan. Pillret ska naturligtvis delas ut i de länder det mest
behövs. Negativt för matvarubutiker och dito kedjor.


Ytterligare en vore att jag inte anmält mej till denna stafett. För om
jag inte gjort det hade jag sluppit att återuppleva känslan av att
sitta vid skrivpulpeten med en penna som det enda jag kunde göra med
var att snurra. Det negativa med denna önskan är att då, kära ni, hade
ni inte haft något i centrifugen att läsa idag…

* * *

En fundering jag brukar ha är ”Var det bättre förr?” Den frågan skickar jag vidare till Blandannat.

Centrifugen,

ett virrvarr av tankar?! Kanske ska jag döpa om till Refugen, tankar som står stilla.

Nyårslöfte. Jag har redan slutat röka och har heller inte snusat sedan sista november 2006. Slutat och slutat, jag håller upp för en kan ju alri veta. Löfte i övrigt, inget direkt utom en vag känsla av att försöka bli mer aktiv i mitt tänkande och varande.

Gott slut på 2007 önskar jag er/dej/någon och alla.

Ofarligt

Nedan är en länk. Om du klickar på den innebär det att jag får pluspoäng, eller guld, i ett onlinespel jag är med i. Det innebär inget för dej så klicka är du snäll. Spelet heter Gladiatus.

Pluspoäng till KA.

Forts tandläkeri

Efter det positiva besked jag fick från klinikchefen Peter så kunde jag bara inte låta bli att skicka ett svar:

Tack för Ert svar!

Det gläder mig att ni från anamnes kan utläsa den potential som kommer
att komma Tibblekliniken tillgodo och även så till blivande patienter
naturligtvis.

Jag är villig att börja med en provanställning och låt mej då föreslå
att den vecka jag erbjudit mej arbeta gratis må utgöra
provanställningens tidsrymd.

Eftersom Tibblekliniken, som jag förstår, är väl mån om sina anställda
och vill deras väl, kan jag tänka mej att friskvård i form av medlemskap
i Kungsängens golfklubb ingår som förmån, likväl som den utrustning som
kan behövas för att utöva sporten liksom de avgifter som härtill hör.

Vad gäller lön i övrigt tror jag säkert vi kan komma överens.

Fram till och med den sista oktober i år har jag en månads
uppsägningstid från min nuvarande anställning. Efter den första november
gäller tre månaders uppsägning eftersom jag därefter varit anställd i
företaget mer än ett år. För att inte förspilla tiden har jag sagt upp
mej från min nuvarande tjänst som bergsprängare, från och med 2007-10-01
och står således efter 2007-11-01 till Tibbleklinikens tjänst.

Tacksamt emotser jag uppgifter (ålder, civilstånd, mått och fotografi)
på min blivande tandsköteska.

Med glada och ödmjuka hälsningar tecknar jag er, blivande medarbetare,

Karl-Axel Jonsson

 

Ny yrkesbana.

Tibblekliniken heter det tandläkeri som jag och hustrun anlitar och går till. Peter, den bäste tandläkare som jag haft, driver kliniken. Jag såg att han lagt ut annons om ny medarbetare och jag dristade mej att svara på annonsen.

Detta är min ansökan:

 Hej!

Jag söker härmed tjänsten som tandläkare på Tibblekliniken.

Jag har stor erfarenhet av tandläkare. Redan som åttaåring fick jag min första lagning. Det var på Folktandvården i Avesta och det måste ha varit 1956. Som 14-åring fick jag min första rotfyllning. Det var en tand uppe till vänster (från tandläkaren sett). Under åren har jag haft många lagningar och rotfyllningar och nu senast även inplantat så ni ser att min erfarenhet är stor.

Jag är villig att arbeta en vecka gratis bara för att riktigt komma in i arbetet.

Med hopp om ett snart och positivt svar,

Karl-Axel Jonsson

Detta är det svar jag fick:

Tack för din ansökan!
Vad vi kan se bland de sökande är du, hittills, den mest meriterande.Vi hör av oss inom kort. Kan bli aktuellt med en provanställning.

Med vänliga hälsningar från,
Klinikchefen.

Sista kvällen.

Imorgon börjar vi jobba. Carina som vanligt i Solna och jag som vanligt i Jakobsberg. Sammanfattningsvis måste jag säga att dessa tre semesterveckor har varit bra. Olustkänslan som ibland kommer redan när bara halva semestern gått, har inte känts av. Ingen olust alls. I och för sej vill jag inte börja jobba utan ha mer semester men det är en annan sak.

Bara lite

Jag har tittat genom bilderna jag tog i dag på Pridekarnevalen. Många bilder blev det och några går kanske att göra något åt. Ett smakprov har ni här.
Pride-1.jpg
Dessutom har jag bilder från Furuvik att visa. Jag lovar, förr eller senare kommer det bilder.