Öde ö

Det har stormat. Stormen har inte bedarrat än men är iallafall på väg att mojna. Jag känner mej som jag strandat på en öde ö. Ni vet en sån där liten rund med en palm i mitten som man kan se i skämtteckningar. Jag sitter och funderar på att jag vet vem/vilka jag kan och inte kan hålla i hand under nästa storm.

Egentligen är det inte klokt,

det här med onlinespel, menar jag. Tibia till exempel. Jag törs knappast erkänna att jag under ett halvår, kanske, regelbundet och allldeles för mycket sprungit med min gubbe på Tibia. Det blir som ett behov som är både svårt att förklara och att bryta. Tiden går till överhuvudtaget ingen nytta

Jag har laddat ned några typsnitt att använda i bildbehandlingsprogrammet. Det gjorde jag för kanske två månader sedan. De ligger fortfarande på datorns skrivbord. Det är bara inte klokt.

Jag kan fixa och dona hemma, rensa förrådet, sova, läsa, socialisera mer med Kurt och Mannfred, listan kan göra lång men näe, titta på skärmen och gubben som springer runt. Helt döfött. Jag kan skriva i Centrfugen, det är mycket jag skulle kunna, jag har mycket ledigt på dagtid, jag måste börja ta hand om min tid.

Begränsa spelandet, en halvtimme per dag, elller en timme, bestämma i förväg, vet inte om det funkar.

Ett vet jag, jag måste börja leva klokt…

Vi får se

De senaste veckorna har jag mått bra. Jag hoppas det är bestående. Jag tror att det kan vara så, återstår att se men jag tror, som sagt, det. Under en eller ett par månader har Carina sagt att jag varit grinig och jag har känt mej griiinig. Grinig mot medtraffikanter, bl a mot sådana som ligger i 70km/tim på påfart till motorvägen, grinig på medarbetare som inte gör det dom ska på jobbet. Denna grinighet kan vara början på något nytt. Detta eftersom jag ger uttryck, på ett sätt som jag tidigare inte gjort, för mitt missnöje. Jag inser åxå vilken oerhörd tur jag/vi har. Vi är friska till kropp och någorlunda till själ. Vi har arbete och inkomst. Vi har någonstans att bo. Barn, banbarn bara för att fortsätta…Listan kan göras lååång.

Är det fyra månader jag jobbat natt? Kan vara Jag trivs bra med det.Trivs bra med att vara ensam på jobbet och vara mitt eget sällskap. Har inte upplevt det obehag som andra har gjort under nätterna. Jag har tidigare inte varit mörkrädd och är det tydligen fortfarande inte.

Ett problem härvidlag har jag dock. Jag har inte lärt mej nyttja dagtimmarna. Att ta hand om hus och hem gör jag bra men jag sover inte bra. Fyra timmar efter ett nattpass är för lite. Ljuset gör sitt till naturligtvis, har inte mörklagt rummet ordentligt Nu går vi mot vintermörker så jag hoppas det blir bättre. Till våren får jag se vad som går att göra för att det ska bli mörkt.

Åsså tycker jag träden har underbart vackra färger.

Namnbyte.

Jag undrar om jag inte nämnt det tidigare. Att byta ut namnet ”Centrifugen” mot ”Refugen”. Centrifugen valde jag för att tankarna tankarna snurrade, oregiserbart och utan fäste. Nu, däremot, känns det som de står stilla. Jag måste leta, inte ord för de kommer bara jag vet vad jag ska skriva, utan mer om vad jag ska skriva. Kan det vara så att det är en vana? Att jag inte skriver tillräckligt ofta för att det ska flyta på ordentligt. Förmodligen.

Nästa vecka är min femnättersvecka. Den borde gå bra men jag har inte riktigt lärt mej att sova på dagtid. För somliga kan det ta upp till ett halvt år att lära sej detta har jag hört. Så länge som gräsklippare och trimmare håller sej borta kommer det att gå. Men när de hålls utanför sovrumsfönstret är det svårt att somna.

Regn och snålblåst dominerar vädret. Vi hade iallafall tur med vädret under semestern. Två gånger har jag badat i sommar. Jämför det med förra året. Då badade jag inte någon gång.

Nu tänker jag inte skriva mer för den här gången. Ska jag vara ärlig känns detta som ett slags utfyllnad, något jag ska skicka upp bara för att – ja vaddå? För att få fart på Centrifugen kanske?

Har iallafall några fler bilder uppe från Prideparaden.

Lugnt och skönt

En vecka har försvunnit av vår semester.Under den veckan har vi hunnit
vända på dygnet något lite, städat och suttit på balkongen när solen
har visat sej. Jag har skannat bilder. Vet inte hur många men det är
bilder som Carinas mamma har från hennes uppväxt i Afrika. Det var inte
lite att skanna

Två veckor dessförinnan har jag jobbat natt. Det känns som jag kommer att trivas med nattarbete. Det var svårt att få tillräckligt med sömn mellan passen. Första morgonen berodde det på en gräsklippare. Nästa natt berodde det på att buskarna på gården och gårdarna runt om kring trimmades. En åtgärd jag kan ta till är att mörklägga sovrummet bättre. Men det får bli sen, det är två veckor kvar på semestern.

Nu ska jag kolla framdäcket på cykeln och sen hänga kameran över halsen. Med varsin fågel på axeln tar vi oss sen en cykeltur, kanske ned till Mälaren och hamnkafeet vid Kungsängens båtklubb.
.

Bara lite pinsamt.

Sedan strax efter min födelsedag i mars har det här inlägget legat opublicerat i Centrifugen.

Redan på onsdagen tjuvstartade arbetskamraterna. Det var konferensdag och jag var inne tre timmar den dagen just för konferensen.Det var uppdukat, till gemensam påsklunch, trodde jag, tills en kollega från boendet 1 trappa upp försa sej. Tanken var, fick jag sedan höra, att vi skulle äta som om det vore påsklunch och sedan till kaffet skulle alla ställa sig upp och sjunga. Nya arbetstofflor fick jag. De gamla var mer än ordentligt slitna men ack så sköna att gå i. De nya kräver ett par veckor så är de lika sköna, gissar jag. Dessutom fick jag två biljetter till Elvis.Tack allihopa!

Så kom då fredagen den 14 mars. Allmän samling hos Tessan och Tomas vid lunchtid. Och sen är vi på väg men jag vet inte vart.Vart skall vi?

Så småningom förstod jag.

Bowlande KABowlinghallen i Jakobsberg.

2_i_1.JPG
Ibland går det bättre när man är två.

skal och valkommen
I Kungsängen, skål och välkomna!

Så gammal
Kan man bli såååå gammal??

Sång eller gäsp?
Julia tog i med alla krafter och sjöng hon åxå. ”Ja må han leevaaaa…”

Vid matbordet
Så var det dags för mat. I för grunden dotter Anneli med Sofia.

alla skall ha mat
Alla ska ha. Här får Julia av pappa Tomas.

Samvaro
Sen kaffe med nå´t i rummet.

Samtal med Moster från LuleåGratulationer från flera håll. Denna gång från Luleå.

gemytlig samvaroSamvaro

Carina och Sofia
Carina och Sofia.

Nina och Levent
Och sen kom Nina och Levent

Sofia och hennes Mormor nr 2
och Riita, granne. Jag undrar om hon inte kom lika mycket för Julias skull :-)).

Sådärja, nu är inlägget publicerat och nu skäms  jag inge mer.

Fortfarande varken ordning eller reda

Jag vet att det är tanken som räknas men det är väl mest när man kör bil, väl?!  Dagarna rinner på. Jag har ännu inte fått ordning på dagarna. Gå ned till Lillsjön och lyssna på vågskvalpet. Springa en runda i skogen. Ge mer tid åt Centrifugen. Nej, fortfarande inte.

Midsommaraftonen kom och gick. Det gjorde Carina och jag åxå. Först till Kvarnplan i Jakobsberg. och sen till ToT (Tessan och Tomas). Mer om vad som hände och hur vi firade midsommarafton finns att läsa i Carinas Tankebok.

Jag blev lite knäckt när jag såg att kontakter i min nya mobiltelefon bara hade två fält för telefonnummer. En titt i handboken visade att det finns fält att lägga till så frustrationen försvann.

Åsså har jag trollat bort de foton jag tog när göteborgsfolket var här tillsammans med ToT och Julia och grillade. Jag måste ha raderat dom från kamerakortet utan att ha sparat dom. När detta skulle ha skett har jag ingen aaaning om.

Jag måste laga bilens avgasröret nu, och glaset till blinkern. Skräp att det inte längre finns drive in besiktning i Stockholmsområdet.

Obestämd midsommarafton.

Vi har ännu inte bestämt vad vi ska hitta på att göra idag. Ett vet vi, Kurt och Mannfred ska följa med oavsett vart vi åker. Skansen blir det inte. Där får de inte komma in. Hembygdsgården i Kungsängen?, kanske. Eller Håtuna gård, ligger mot Bro till, eller Kvarnplan i Jakobsberg? Vi får se. Möjligheter finnns.

I februari 2004, närmare bestämt 1 februari, flyttade det gruppboende jag arbetar på till nuvarande adress. I och med flytten bestämdes att boendet skulle övergå från journatt till vakennatt.Det är fyra och ett halvt år sedan. Av de som arbetade på boendet då är det bara jag som är kvar. Den senaste som slutade var en utav nattpersonalen. Jag har tidigare anmält intresse för att jobba natt och från den 1 Juli övergår jag till nattjänstgöring. Vi går på fyraveckorsschema och mina nätter blir vecka ett, tre nätter, vecka 2, tre nätter, vecka tre, 5 nätter (inte i följd), vecka fyra, en natt :-). Mycken ledig tid att ta tillvara, göra vad som känns rätt och bra. Jag måste planera lite, så är det. Inte bara låta tiden och timmarna rulla.

Vi har fått lov att lägga upp bilder från Julias dop. Bilder kommer, inte många men några.