Veckan har

gått skapligt bra. Vi har inte så där alldeles JÄTTEmycke´jobb men de som är ska levereras ut. Har haft lite ont i kroppen, är ju inte ungdom längre och motionerar ingenting, så enformiga rörelser gör mej lite stel.
Funderar mycket över livet och åren som gått. Återkommer, kanske, om det.
Grunnar åxå en del på min egen otillräcklighet. Nåja, nu börjar det bli dags att slå av datorn för vi får gäster idag och det är en del som måste göras före klockan två.

Är med i

en så´n där mailinglista, manliga nätverket heter den. Jag undrar om jag inte ska gå ur den.
Man diskuterar feminism, könsroller och en massa. Det är hur bra som helst, det är bara det att det passar inte mej.
Ofta får jag en överväldigande känsla, även när jag går runt och läser dagböcker på nätet att många skriver för att, om inte exponera sej själv, så ändå…..(diminutiv och flummig känsla jag får ibland även om den är överväldigande)

Igår kom lastbilen

jag beställde förra veckan. Arton pallar med papper, wellpapp, brännbart och icke brännbart skräp blev vi av med. Ett tjugotal 125-liters soppåsar med plast fick åxå följa med.
Dessförinnan hade en annan bil tömt sex stycken 660-liters behållare med papper. Gissa om det känns skönt!
Hur tror ni det har gått med trucken då? Alltså trucken som jag började skruva i i somras för att byta slangar. Om jag låter bli att berätta slipper jag skämmas.

Jag jobbar intensivt

med mej själv att inte känna mej stressad, framför allt att inte stressa pga jobben. Jag lyckas halvskapligt.
Bl a kör vi 26.000 kuverteringar/adresseringar, maskinerna måste gå klockrent. Det gjorde de inte på hela dagen igår, först frammåt kvällen kunde jag känna mej trygg. (Duktig igen). Idag får maskinerna visa vad de går för. (Och om jag lyckats).

Det är inte bra

att skriva så sällan som jag gör. Tappar greppet, som.
Tappar ibland greppet om mej själv åxå, och om egna tillvaron.
År 2001 var ganska tufft. Det har hänt mycket och det som hände tog energi.
Jag har varit för trött och för splittrad för att ta tag i mej själv. Det har känts som att det är så mycket jag ska hinna göra och att jag sliter och sliter men får ingenting gjort.
Näe, nu ska jag inte grina nå´mer. Fast de´fö´ståss, en sak till, Uknm har haft en massa besökare och en del som säger sig vilja vara, men det händer inte så mycket. Kanske tror man att Uknm är en universallösning? Skam till säganes har jag inte haft tålamod och ork nog att driva Uknm tillräckligt ”hårt” för att den ska komma igång riktigt ordentligt. Lovar att ägna mer energi däråt,… framöver.

Dagens sedesamma berättelse:

En man flyttade till ett hus i skogen med sin hustru. En dag gjorde hustrun upp eld i spisen för att koka gröt. Efter bara ett litet tag började det ryka in så förskräckligt så hustrun bad sin man om hjälp. Han gick ut för att titta till skorstenen och vad fick han se? Jo, kråkorna hade byggt bo i skorstenen så röken inte kunde komma ut. Han visade kråkorna var annanstans de kunde bygga bo och rensade sedan skorstenen.
När åren gått och barnen blivit många bestämde sej mannen för att bygga ett större hus. En dag, i det nya huset, skulle hustrun koka gröt igen och gjorde därför åter upp eld i spisen. Återigen började det ryka in, den här gången så förskräckligt att det inte gick att se något i huset och hustrun bad sin man om hjälp.
Mannen tog sitt hagelgevär och svärjande över kråkorna som byggt bo i skorstenen gick han ut för att jaga iväg dem. Döm om hans förvåning när han kom ut och inte såg några kråkor. Inte heller såg han någon skorsten, han hade helt enkelt glömt att mura en. Inte undra på att det rök in!
Sensmoral: Skyll inte på kråkorna när spisen ryker in.

En bit

kom vi igår men inte så långt som hade behövts. Förnyade och fördubblade krafter (som inte finns) får oss att gå vidare. Nå´t ställa iordning Jowes kommer det dock inte att bli dag.