Vädret.

Under ett antal år, det var när när jag arbetade på Rädda Barnen, valde jag juni månad som semestermånad. Speciellt ett år, när det nu var, kommer jag ihåg med ett leende. Fyra veckor sol hade jag haft. Om det kom ett moln på himlen någon av dessa veckor försvann det snabbt som ögat. En fantastisk, riktig solsemester fick jag det året. Alltnog, sista juni inföll en söndag och på kvällen ställde jag väckarklockan för att vakna till min första arbetsdag, precis den dag då industrisemestern skulle ta sin början. Kvart över sju traskar jag upp till busshållplatsen med ett stooort leende inombords, regnet stod som spön i backen.
Årets sommar.
Regn med korta uppehåll och en solglimt någongång ibland, är det väder som vi hittills bjudits. Faktiskt bekommer det mej inte. Till och med att jag tycker det är skönt. Visst suckar jag ibland men regnet spelar liten roll i det stora hela just nu.
Idag.
Kanske klipper jag buskarna på baksidan idag. Kanske slänger jag det som ligger och skräpar. Kanske rengör jag trallen. Kanske gör jag något åt gräsmattan som börjar se ut som en äng.