Det tar tid,

det måste få ta tid, den tid jag behöver. Både att acceptera nya jobbet och att bli frisk. Frisk är jag väl egentligen men kroppen fick så mycket stryk av influensan att den ännu inte fått krafterna tilllbax.
Mina arbetstider är skapligt bra med många sovmorgnar. Visserligen är jag inplanerad att jobba varannan helg men okey för det då så länge jag slipper jobba natt.
Jag ids och vill ingenting annat än att sova. Prestationskraven lägger jag åtsidan. Jag har inte längre lust att vara duktig. Kanske är jag inte är duktig, spelar ingen roll för vad jag menar är att jag struntar i att försöka känna mej duktig.
”Jag vet inte hur man lyssnar på kroppen”, sa Stoffe, sonen,
”Säger, du”, sa jag, ”du, som sagt upp dej från jobbet för att du inte vill mer och som ska åka en vecka till Skottland. Det är väl att lyssna till sej själv!?”
”jaajoo” svarade sonen.
FÖ firade vi Sofia, ett år, i Lördags.