Jag mår inte riktigt bra.

Jag antar att det inte är någon som inte påverkas av katastroferna just nu.

Ofta tänker jag att jag ska vara tacksam. Vi har hem, mat och hälsa.

Igår kväll åt vi lördagsmiddag. File, grönsaker, pommes frittes och vin. Samtidigt är det i Japan, förutom den materiella katastrofen, mat och vätskebrist där. Så även om middagen var god, smakade den inte.

Under middagen sändes ett av de mest, i mitt tycke, värdelösa program i TV som överhuvudtaget sänds. Det började klockan åtta på kvällen. Glam och glamor.  Detta medan människorna i Libyen slåss för sin frihet.

Riktigt bra mår jag inte.

 

Nytt försök

Jag ska försöka komma över den skyhöga tröskel jag har framför mej och som hindrar mej från att börja skriva här i Centrifugen igen.  Löjligt är det mentala hinder jag sätter upp för att, om inte göra mej hörd, iallafall synas. Hmm..

Ska sätta fart nu. Jag sov ganska länge så ska det bli något gjort här hemma är det hög tid att sätta fart. Innan kvällen ska köket vara nytapetserat. Sista förberedelserna gjorde vi i går kväll. Nu är det tålamod som gäller och att förstå att ”bara för att det går fort blir det inte bra”. Det har varit något slags motto jag alltid haft. Bara det går fort blir det bra, eller, klart så fort som möjligt. Tålamod, tålamod..