En bit in på semestern

Axeln har spökat sen en tid tillbaka. Jag har befarat broskbildning eller liknande. Röntgen visar inget sådant utan det är bara nån sena som kommit i kläm. Med uppmjukningsrörelser kan jag få bort det onda.  Det har redan efter ett par dagar blivit mycket bättre eftersom jag tidigare i möjligaste mån undvikit röra armen/axeln.

En vecka av tre har försvunnit. Det har varit skapligt väder och vi har varit trötta så tack och lov för balkongen. Allt som skulle vara gjort är inte gjort men vi har två låånga veckor kvar. Idag tycks det bli skitväder så nu fortsätter vi med kläder och garderober.

Det blev inte körförbud. Det hade jag inte trott heller. Däremot är det en del andra grejer som måste bytas/rättas till. Bl a är CO halten på tok för hög. Det är väl snart ett år sen kamremmen fick bytas så det kom inte som någon överraskning. Jaja…

Och inte fick jag lämna blod. Ssj på blodbussen ville jag ska ta kontakt med vårdcentralen för att få ett utlåtande om min B12 brist och mitt Behepan intag. Vi får se om jag får fortsätta som blodgivare. Jag vill ha deras t-tröjor..

Fåglarna kvittrar och är lyckliga (låter det som). Kurt gör fortfarande utfall mot mej även om de inte är så intensiva längre som de varit.

Barnbarn, semestergöromål och caiquar.

Jag snarare vet än tror att kontakten med mitt blivande barnbarn kommer att bli mer tät än med mitt nuvarande enda. Det är, som ni läst hos Carina, Therese och Tomas som ska bidra denna gång. Sofia, 4 år, träffar jag tre till fyra gånger per år. Mer har det inte blivit och jag tror inte på någon förändring. Nåja, morfar igen, roligt, inte bara kanske gå med barnvagn på stan.  Nu är det bara sonen som ska bidra så jag blir farfar åxå.

Jag vill inte påstå att semesterdagarna försvinner som ett dammoln bakom oss även om vi viftar vilt med skurtrasorna. Nästa projekt är att vädra kläder och garderober, ta hand om förrådet och gamla sovrummet som är överbelamrat med grejer bl a  från vattenskadan för två år sedan.. Jodå, veckan är fullbokad för det är riktiga förråd fullastade med grejer vi ska ta hand om. Om vädret tillåter ska vi även ta oss en tur till Furuvik och hälsa på andra släktingar än barn och barnbarn.

– Köp en holk,  sa  Pelle  på djuraffärn. Så vi köpte en holk som vi stoppade in i buren.
– Ni får vara beredda på att de vill hålla sej för sej själva och kanske blir de inte så kärvänliga på ett tag, sa Pelle på djuraffärn.
-Mhm, det löser sej, sade vi.
 Kanske löser det sej. Men maken till aggressiv caique får man leta efter. Nu är det revir, hus och hem som gäller. Kurt ser mej som en konkurrent som hotar hans tillvaro just nu. Jag kan inte hantera honom annat än med handduk och eventuellt handskar. Som tur är kan Carina det så vi kan städa buren och ge mat. Kanske blir det barnbarn även här?
 

Tre veckor ledigt.

Semester, ledig, gör vad du vill, befriande känsla, så brukar det kännas inför semestern.  I år har den euforiska känsla som ibland infinner sej inför en semester uteblivit. Månne det bero på att jag av någon anledning är trött, trött, trött eller beror det på något annat?

Igår kväll var vi bjudna på middag. Det var som tack för att vi passat Farbror Melker. Mycket gott och mycket trevligt. Bra början på ledigheten.

För övrigt finns tankarna söderut, hos Moa, Igge och Kalle. Kalle som fyllde år häromdagen. Grattis, Kalle, i efterskott (Vi ringde men förmodligen på ett gammalt mobilnummer).