Ibland.

Understundom tager jag mej inte en genever utan känner jag mej nöjd. Understundom känner jag en inre styrka som jag inte känt tidigare. Den kommer över mej rätt som det är och jag försöker ta den till vara och bygga vidare på den. Inget är gratis så jag kan inte luta mej bakåt och tro att känslan förblir permanent. Det är inte att tro den finns kvar utan att jag får jobba för den.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.