Om ett födelsedagskalas, hörapparater och en kort utevistelse.

Skön fröken Sofia fyller år tre dagar innan jag fyller, och i söndags var det dags att äta tårta. Något försenade drösade gratulanter och födelsedagsbarn in. Något restrektiv var hon, fröken, när hon kom, så mamma fick lämna över den present som var tänkt till mej, en teckning bestående av streck och cirklar och som jag småningom ska rama in, väl. Ska iallafall scanna in det. Tillvaron lättade sedan när Sofia fick sina paket. Riv och slit i papper och snören. I ena paketet fanns en liten väska med hårsnoddar och i det andra en uppsätttning plasttallrikar med tillhörande muggar och bestick. Nu fick vi bära väska, stoppa i och ta ur bestick. Fröken Sofia glömde bort sej och jag fick ta upp henne och vi gungade i gungstolen. Tårtan var glad, saftig och jättegod trots att den bara var en timme gammal.
Klockan åtta i onsdags var tanken jag skulle knacka på dörren hos audiologen. Bilköer och låsta bakdörrar på Sabbatsbergs sjukhus gjorde att jag blev tjugo minuter sen. Näja, det var fortfarande fyrtio minuter kvar att ställa in hörapparaterna. Nu ska jag ha dem i två månader för att sedan få dem finjusterade. Som det verkar nu, måste diskanten skäras och mellanregistret, där talet ligger, höjas. Maria, som audiologen heter, har även skickat ”remiss” till en hjälpmedelcentral som ska hjälpa mej med något som jag inte vet. Förmodligen hur apparaterna kan användas. Efter vad jag tror och förstår så kan de, eftersom de använder sig av FMbandet, kopplas samman med en radiomodul och till och med mobiltelefonen. Det vore häftigt. Ja, jag erkänner, jag är prylnörd.
Inom parantes kan nämnas att tinnitusen kan lindras av hörapparater men det har jag hittills inte märkt något av.
Plus tio grader visade termometern i går. Luften var något kylig men det var varmt i solen så jag tänkte Mannfred skulle kunna få möta våren på balkongen. Jag ställde buren så blås- och dragfritt som möjligt och i några minuter fick han sitta där i solvärmen. Att döma av hans läte och uppförande så var det riktigt uppskattat.