Nu vet jag

vad jag vill ha Centrifugen till. Jag vill kunna skriva om att jag är less, förbannad, irriterad (eller ledsen) på vem det nu vara månde. Men det gör jag inte eftersom det med all säkerhet skulle missuppfattas. Te x tänker jag inte berätta om vad som irriterade mej igår.
Däremot kan jag berätta att
det var roligt att hälsa på Anneli och Sofia igår, julafton. Vi hade fyra paket med oss. I alla fanns kläder till Sofia. Sofia själv begrep inte men Anneli blev jätteglad. Sedan, när jag satt i soffan kom Sofia med sin lilla, lilla väska. I den hade hon en legobit modell stor och en legobit modell häst. Jag fick väskan och tog upp bitarna och gav till Sofia. Hon lade ned dessa och jag tog upp och gav till henne varvid hon lade ned bitarna igen. Vi upprepade detta några gånger, i ett slags samförstånd. Det var roligt.
Bilens termostat som
pajade härom veckan har jag äntligen bytt. Ringde först OK här hemma för att höra att de hade termostater till Skoda, inte då! VAG i Bro hade. For dit dagen därpå. ”Nä, de är slut”. STÖÖN. ”Hörrö Kalle, har vi inga” , frågade mannen bakom disken sin kompis. ”Lagt undan på hyllan”, sa kompisen. ”En extra God Jul till dej”, sa jag. Det var en vecka sedan, idag har jag bytt.
Vad mer har hänt?
En massa naturligtvis. Vi har tagit kort på katterna och på Mannfred med tomteluva och nu ska jag försöka göra ett kort av alltihop. Även om det är kul att jobba med foton så vill jag inte. Jag tror jag inte vill nånting nu och ett tag framöver. Men jag måste.

Nytt jobb?

Ska söka iallafall. Rapidbevakning och Securitas behöver folk. Visserligen trivs jag med arbetskamraterna, tiderna och de boende men har ännu, efter ett år, inte funnit mej tillrätta. Vete´ sjuttsingen vad det är. Kanske beror det på att jag inte kan få mental rast. Det går fint att sittta ned för att äta eller ta en kopp kaffe, men, jag vet aldrig för hur länge. Kanske efter tio minuter, eller fem, är det någon som behöver hjälp eller påkallar uppmärksamhet av annan orsak. Samtidigt kan det gå långa stunder utan att jag har något för händer. Det är ett speciellt arbete det här med boenden.
Allvarligt
har jag länge grubblat över mitt ointresse för att meddela mej genom och via internet. Jag är normalt ganska tyst i sällskap och yttrar mej inte alltför ofta. Jag vill ha en slags mental kontakt och se den jag kommunicerar med. Det har jag inte här framför skärmen.
Inte heller
berättar jag så mycket här hemma. Det handlar om småsaker men ändå. Det är som om jag inte tar till mej det som händer, det är liksom inte viktigt. Kanske lever jag, i tanken, för mycket i det förgågna istället för idag och det som är för stunden. Visst är det ett elände.
Likaså
är det lättare att tappa bort sej framför datorn med ett spel vilket gör att jag slipper vara aktiv i hjärnan. Och det är jag inte, aktiv i hjärnan alltså. (glömde t.ex. ta av mej glasögonen innan jag baddade ansiktet alldeles nyss).
Ändå
kan jag gno och slita här hemma. Men det är väl en annan sak?
Får se nu
vad det blir av dessa mina tankegångar, i skrift.

Äntligen, tänkte jag,

ska träden på baksidan bort. Två gubbar hade kört fram en flakpickup och en skylift och stod nu och tittade på träden. En av gubbarna kliver upp i liften för att börja kvista, gissar jag. Upp i luften far han och tar bort ett skatbo. Sedan packar de ihop, kopplar liften till bilen och far iväg. Vi får se hur det blir med träden.
En alldeles underbar resa
till Tallinn tillsamman med Sandra och Jörgen hade vi. Visserligen fick jag inte gå av i Tallinn eftersom jag glömt mitt pass. Jag sov en stund istället och fördrev resten av tiden de andra var i land med att läsa och gå runt på båten. Efter 36 timmar, nånting, är vi tillbaks till Stockholm och lastar våra bilar med det vi köpt och om jag sedan valt att åka till höger istället för vänster så hade jag sluppit bli invinkad för att blåsa. Även om resultatet var negativt var i trötta så när vi kom hem slumrade vi en timme eller två.
Idag, fredag,
är jag ledig, jätteskönt. Under dagen ska vi städa lite och fixa. Senare ikväll åker jag till Fryshuset med brukare L.