Vill!

Vill, jag vill. Jag vill skriva. Jag vill träna. Jag vill städa. Jag vill läsa. Jag vill, jag vill, jag vill. – ”Varför gör du det inte då?” frågar jag mej själv. – ”Orkar inte, förmår inte”. Så känns det, har kännts. Stundom har jag tvingat musklerna att lyda. – ”Res dej ur stolen, Karl-Axel!” Orkar iiinnnte. Kroppen har inte velat.
MEN, det börjar kännas bättre. Inte för att jag sover speciellt bar, det gör jag inte. Inte är allt efter Jowes nedläggning klart heller och det stör. Försöker, och lyckas ganska bra, att inte tänka på det. Det bubblar lite inom mej, faktiskt. Vi hade besök i lördags. Jätteroligt var det. Det var liksom att en spärr eller kanske en tröskel övervanns. Vi hade gjort ganska fint här hemma och vi var nöjda med hur det blev. Vi satt sedan och pratade, tittade på foton och tittade på videoinspelningar på Henning. Ett mentalt lyft var det. I gåt, söndag var vi trötta men inte så trötta att vi inte for iväg och köpte en ny dammsugare. Senare for jag iväg och hämtade lite grejer vi inte haft hemma. Somt har kommit på plats och annat inte. Det känns bra. Det bubblar. Höstdepressionen tycks vara över. Det känns bra när det är mörkt. Ska ställa iordning på balkongen inför hösten och vintern bara. Åsså ska jag träna ikväll. Tre veckor sedan sist. Hur ska det gå och hur kommer det att kännas? Strukturerad, strukturerat? Inte mycket. Det blir bättre. Och gissa så nöjd jag kommer att vara när jag kommer hem ikväll.