Rekord?

Det är över en månad sedan jag senast skrev märker jag när jag tittar i Centrifugen. Nåja, bättre sänt än aldrig, som jag för några år sedan skrev i blommogrammet till mors dag, en dag för sent.
Månne jag lider av höstdepression?!
Det känns inte speciellt bra just nu. Jag vet att jag är duktig, flitig osv, etc men det hjälper inte. Det är och finns så mycket jag inte kan och vet. Jag känner mej ostrukturerad och får inte gjort det jag skulle vilja få gjort. Orkar inte tänka aktivt och göra. Jag avundas alla som håller kontakt med människor via mejl och gästböcker och avundas dessutom hustrun som regelbundet skriver i sin Tankebok. Jag vill ha tillbaka glädjen i tillvaron och i vardagen. Jag har nog gått in i en ålderskris dessutom.
Jutsun.
Jag har inte tränat på, är det två veckor. Dels eftersom jag har de arbetstider jag har och dels för att det ibland är svårt att komma iväg. Det är skönt att komma hem efter ett pass och jag brukar vara glad att jag kommit iväg. Men nu har jag varit trött, det ska mycket till just nu.
Olåten i öronen.
Sinustonerna i öronen finns kvar. Det tycks inte finnas något att göra åt problemet annat än sas ignorera det. Mot min nedsatta hörsel ska jag få hörapparat, men det har jag kanske redan berättat? Först tyckte jag det var jobbigt men det är inte värre än att bära glasögon.
Utanför.
Nu har löven börjat falla. Jag ska visa hur löven samlas på vår uteplats. Många andras uteplatser är helt rena från höstlöv och det finns de som har ett fåtal. Vår uteplats har säkert utan överdrift 90-95% av alla löv som träden här utanför tappar. Inget ont, dock, som inte har något gott med sej, våra blommor brukar klara vintern bra.