Vill!

Vill, jag vill. Jag vill skriva. Jag vill träna. Jag vill städa. Jag vill läsa. Jag vill, jag vill, jag vill. – ”Varför gör du det inte då?” frågar jag mej själv. – ”Orkar inte, förmår inte”. Så känns det, har kännts. Stundom har jag tvingat musklerna att lyda. – ”Res dej ur stolen, Karl-Axel!” Orkar iiinnnte. Kroppen har inte velat.
MEN, det börjar kännas bättre. Inte för att jag sover speciellt bar, det gör jag inte. Inte är allt efter Jowes nedläggning klart heller och det stör. Försöker, och lyckas ganska bra, att inte tänka på det. Det bubblar lite inom mej, faktiskt. Vi hade besök i lördags. Jätteroligt var det. Det var liksom att en spärr eller kanske en tröskel övervanns. Vi hade gjort ganska fint här hemma och vi var nöjda med hur det blev. Vi satt sedan och pratade, tittade på foton och tittade på videoinspelningar på Henning. Ett mentalt lyft var det. I gåt, söndag var vi trötta men inte så trötta att vi inte for iväg och köpte en ny dammsugare. Senare for jag iväg och hämtade lite grejer vi inte haft hemma. Somt har kommit på plats och annat inte. Det känns bra. Det bubblar. Höstdepressionen tycks vara över. Det känns bra när det är mörkt. Ska ställa iordning på balkongen inför hösten och vintern bara. Åsså ska jag träna ikväll. Tre veckor sedan sist. Hur ska det gå och hur kommer det att kännas? Strukturerad, strukturerat? Inte mycket. Det blir bättre. Och gissa så nöjd jag kommer att vara när jag kommer hem ikväll.

Rekord?

Det är över en månad sedan jag senast skrev märker jag när jag tittar i Centrifugen. Nåja, bättre sänt än aldrig, som jag för några år sedan skrev i blommogrammet till mors dag, en dag för sent.
Månne jag lider av höstdepression?!
Det känns inte speciellt bra just nu. Jag vet att jag är duktig, flitig osv, etc men det hjälper inte. Det är och finns så mycket jag inte kan och vet. Jag känner mej ostrukturerad och får inte gjort det jag skulle vilja få gjort. Orkar inte tänka aktivt och göra. Jag avundas alla som håller kontakt med människor via mejl och gästböcker och avundas dessutom hustrun som regelbundet skriver i sin Tankebok. Jag vill ha tillbaka glädjen i tillvaron och i vardagen. Jag har nog gått in i en ålderskris dessutom.
Jutsun.
Jag har inte tränat på, är det två veckor. Dels eftersom jag har de arbetstider jag har och dels för att det ibland är svårt att komma iväg. Det är skönt att komma hem efter ett pass och jag brukar vara glad att jag kommit iväg. Men nu har jag varit trött, det ska mycket till just nu.
Olåten i öronen.
Sinustonerna i öronen finns kvar. Det tycks inte finnas något att göra åt problemet annat än sas ignorera det. Mot min nedsatta hörsel ska jag få hörapparat, men det har jag kanske redan berättat? Först tyckte jag det var jobbigt men det är inte värre än att bära glasögon.
Utanför.
Nu har löven börjat falla. Jag ska visa hur löven samlas på vår uteplats. Många andras uteplatser är helt rena från höstlöv och det finns de som har ett fåtal. Vår uteplats har säkert utan överdrift 90-95% av alla löv som träden här utanför tappar. Inget ont, dock, som inte har något gott med sej, våra blommor brukar klara vintern bra.