Nåe, jag tänker inte skriva om min

”snurra-runt-turné-inte-hitta-komma-sent-1½timme igår”. Det slutade med att brukaren och jag tog varsin kopp kaffe. Jag hade inte ätit frukost så jag tog en smörgås och han en kanelbulle.
Hat-kärlek,
det är hat-kärlek jag känner inför dagbokskrivande och för internet. Jag känner mej anonym. Likaså kan jag inte lära känna en person genom att läsa vad denne/a skriver. Jag vill se ett ansikte. Jag vill ha kroppspråk och gester.
I övrigt känner jag mej trött och håglös.
Jag undrar om det beror på ovissheten om hur det kommer att bli. Vi någonstans att bo? Hur kommer det att bli med arbete. Copp är bara ett vikariat som tar slut nu i augusti. Möjligtvis kan en förlängning till slutet av oktober ske.