En dag kvar att jobba på Coop.

Först blev jag ledsen. Inte för att jag inte får ha jobbet kvar utan för att jag blev ratad. Nåja, det blev jag inte heller, det är bara så att de tider jag vill jobba passar inte. De har sökt folk som ska jobba måndag till fredag mellan 12.30 och 20.00. Och eftersom vikariatskontraktet går ut sisat augusti är min sista Coop-dag imorgon. Det tog en timme ungefär så var Coop historia, borta.
Min caoch, som det heter nu för tiden, sa att inget är definitivt så det kanske blir ändrade beslut redan imorgon eller kanske ringer de nästa vecka. Men, Coop är historia nu.
Så har det varit genom åren.
Efter skolan och examen har jag inte haft kontakt med klass- eller skolkompisar. Ingen kontakt med jobbarkompisar på posten där jag jobbade i fem år. Likaså Securitas och Rädda Barnen. Det är historia.
Nu är jag pank och fågelfri,
pank iallafall och fågelfri ett par dagar. Jag behöver inte bestämma BUMS vad jag ska hitta på att göra även om det brådskar.

Nätterna

är fortfarande svåra och kommer väl så att förbli ytterligare en tid.
På måndag
borde jag få veta hur det blir med tjänstgöringen på Coop.
Uppgraderingen klar.
Jag fick tillbaks min P800 igår. Väntar nu bara på kortet som borde ha kommit redan.
Konkursförvaltaren
vet inte så mycket. Jag bubblade av frågor igår men hans standardsvar var: ”jag vet inte, Karl-Axel”. Hans förvaltarberättelse kommer inte att vara klar förrän i november men tydligen är den bara en formalitet? Vi kommer att vara skuldbelagda dessförinnan.
Vänstra framskärmen
och dito dörr på Skodan måste bytas. Vi blev påbackade igår. Tycker mer synd om pojken i den andra bilen än om Skodan.

I veckan sov jag dåligt.

Inga problem att somna, det går på ett par minuter men inom en timme tittar jag på nattklockan och konstaterar att jag inte sovit särskilt länge. Sedan ligger jag och väntar på att somna. Jag slumrar och när klockan går igång på morgonen har det hänt att kudden ligger på golvet, att jag vridit täcken 90 grader och att jag spillt ut teet som stått på nattisbordet. På dagarna har jag varit trött intill medvetslöshet.
Inatt sov jag iallafall bra och likaså natten till igår.
Min tjänstgöring på Coop
slutar nu i augusti. Coop internsöker vikarierande terminalarbetare som ska arbeta fram till jul. Arbetstiderna, måndag-fredag 12.30 – 20.00 passar inte mej. Jag lämnade in ansökan i fredags men bad att få de tider jag har nu, måndag – tisdag 07.00 – 18.10 med möjlighet att jobba onsdagar ibland. Går inte det lämnar jag Coop om jag inte får tjänsten som kvalitetskontrollant som jag åxå sökt men därvid lag har jag inga som helst förhoppningar.
Uppgradering.
I fredags lämnade jag in min P800 för uppgradering, kanske jag får tillbaks den i slutet av kommande vecka men troligast tar det 14 dagar innan jag har den igen. Kontant kortet kommer att stängas av i veckan för att göras om till ett abbonnemang.
Borde gå ut
med en av kompisarna (brukarna) idag. Men jag hoppar över det och ägnar dagen åt annan vård istället, vård om hemmet, min egen själavård och en aning dator vård.

Det jag skrev igår

skickade jag inte upp förrän alldeles nyss. Jag tänkte skriva lite mer än det kortfattade jag skrev men det blev inte så. Försöka förklara lite, åtminstone för mej själv hur jag tänker men Centrifugen stod still och hjärncellen stod bara på stand by.
Imorse
kom jag på vari delar av min olust låg/ligger. Jag har över tusen bilder liggande på datorn, osorterade. Det är precis som fotografierna som ligger i lådan sedan flera år. Tanken finns att sortera dem när tiden gives men det blir liksom bara inte av. Idag har jag sorterat. Jag har kommit igenom ungefär hälften. Norton skriker: ”defragmentera!” Hustrun tycker att jag ska göra iordning dem så vi kan visa dem i gökalbumet. Det kommer men det dröjer lite till. Ett par har ni i alla fall. Lustig känsla att komma på vad olusten berott på.
När jag var yngre sysslade jag lite med svart-vit fotografering och framkallade en del själv. Det var kul. Detta med digitalfoto kan åxå bli kul, kanske rent av ett intresse. Ett problem är att jag kan inte photoshop men jag ska lägga mej snart och bläddra i en fototidning.

Nåe, jag tänker inte skriva om min

”snurra-runt-turné-inte-hitta-komma-sent-1½timme igår”. Det slutade med att brukaren och jag tog varsin kopp kaffe. Jag hade inte ätit frukost så jag tog en smörgås och han en kanelbulle.
Hat-kärlek,
det är hat-kärlek jag känner inför dagbokskrivande och för internet. Jag känner mej anonym. Likaså kan jag inte lära känna en person genom att läsa vad denne/a skriver. Jag vill se ett ansikte. Jag vill ha kroppspråk och gester.
I övrigt känner jag mej trött och håglös.
Jag undrar om det beror på ovissheten om hur det kommer att bli. Vi någonstans att bo? Hur kommer det att bli med arbete. Copp är bara ett vikariat som tar slut nu i augusti. Möjligtvis kan en förlängning till slutet av oktober ske.

En Brukare

är en person som har ledsagare, bl a. Ledsageri lyder under vård/omsorg och är extratid som brukaren får utöver sedvanlig daglig verksamhet. Jag har två Brukare, de är tilldelade 16 respektive 20 timmars ledsageri per månad och de här timmarna fördelar jag på den tid de är hemma, normalt efter 16 på vardagar, och på helgerna. Ledsageriet innebär ingen direkt vård utan är en fritidssysselsättning för brukaren.
Det var roligt att träffa Succearna
i Berzelipark. Att träffas och se ansikten gav mej ett annat perspektiv, inte bara på Succe utan också på mej själv. Timmarna gick fort och snart var det dags för paraden. Stor applåd till gaypoliserna, hivpositiva och till stolta föräldrar till bi/homosexuella barn, stor applåd till allihop/alltihop föressten.
Idag
är sista dagen för Wheels National. På skoj brukar hustrun och jag åka dit och gå runt lite. Inte för att vi är särskilt intresserad av bilarna utan mer för att det är kul att komma ut bland folk. Den här gången tog vi med en av brukarna. Vi var trötta efter allt gående under Pridefestivalen igår, solen stekte och det fanns ingen möjlighet till skugga. Detta i kombination med mycket ljud, många människor som gjorde brukaren lite orolig, även om han uppskattade utflykten, gjorde att vi for därifrån efter två timmar.
Skeppsholmsfestivalen,
avslutas i helgen. Sista gången vi var där är väl kanske fem år sedan. Då låg vi utanför på svaj. Nu för tiden är det för mycket tut och toner som jag inte förstår mej på. Tycker mer om den traditionella jazzen.