Jag är

irriterad och fylld av olust. Har så varit senaste veckan. Det är svårt att skriva om det för jag vet inte hur jag ska beskriva det jag känner. Det kommer att bli brottstycken det jag skriver idag. Oövertänkt i språket och grammatiken.
Det är jobbigt att inte säga nej. Nej, jag vill inte. Nej, jag kan inte. Nej, jag orkar inte. Nej, jag har ingen lust.
Jodå jag orkar, jag kan. Jodå, jag vill, så har jag översatt det. Jodå, jag kan. Alltid. Alltid har det varit så. Även om jag inte orkat eller velat.

För att bygga nytt

måste det gamla rivas, det skrev jag om för ”ett tag” sedan. Det gamla måste rivas ned i sina minsta beståndsdelar för att sedan det nya ska kunna byggas upp. Det känns som om jag inte hittar bitarna.
Jo, titta, där är en! Men vad ska den vara till? Hur används den???
Åh, jag kom på vad det är. Det är min vilja. Öch det där, det är ju mitt ”så här tycker jag”! Men hur i hela världen används de?
Tänk om jag gör illa mej om jag lär mej använda dem. Eller någon annan. Och i så fall, vad händer då. Jag vill ju inte göra illa någon. Jag vill ju vara snäll för det skulle jag vara som barn. Inte säga till eller från. Pappa visade aldrig hur man skulle göra, han var jättesnäll!
Och vad är det där då? Jo, det är ju berättelsen om mitt liv

Jag känner mej som en ingenting.

Det jag kännt, om jag kännt något, har jag inte kunnat ta till vara. Jag har inte kunnat uttrycka min önskan. Jag har inte brytt mej om att känna efter vad jag menat, kännt eller tyckt. Orsakerna kan vara flera, är flera. Jag går inte in på dem nu.
Jag känner mej otillräcklig. Jag vill gråta. Jag känner mej otillräcklig för jag kan inte få allting gjort. Men jag ska, jag ska. Alla andra slipper. Jag ska.
Jag vill bli/vara respekterad, förstå mej rätt, jag menar inte att jag INTE är respekterad, jag vill respektera mej själv. Jag vill kunna säga nej.
Det är lättare att fly undan. Det är lättare att nollställa tankarna och låta kroppen arbeta. Om kroppen gör rätt saker slipper huvudet ta konsekvenser.
Jag är älskad. Jag vet det. Jag är respekterad, det vet jag också. Jag vet också varför jag är det. Det är för att jag är … men inte för att jag är…
Jag mår dåligt och vill bara gråta.
Fortsätter senare, får se om jag skickar upp det.