Huvudet är fullt

med, eller tomt på, tankar. Oavsett hur det ligger till, är det svårt att få något vettigt på pränt.
Kan istället berätta vad vi gjort i helgen. I helgen har vi städat. Åsså har jag hittat några av Margareta Kjellbergs låtar på nätet. Appropå låtar så ska Kristoffers ”Psykbryt…” användas i en reklamfilm för Vattenfall, inte i sin helhet visserligen, men ändå.
Någon klok person har sagt att det spelar ingen roll hur man har, eller har haft, det, det viktiga är vad man gör av´et. Och det är klokt sagt.

Nu är det så

mycket jobb på Jowes som ska vara klart idag och imorgon så jag hinner knappt arbeta…
Är numera stolt innehavare av knapp på Tinas Språngbräda
Nu är jag hemma
Datorn gör mej tokig. Fint väder ute och jag sitter vid datorn! Oron griper tag i mej och jag reser mej upp för att göra någonting, någonting vad som helst bara jag gör något.
På morgnarna, skynda skynda! Skyndar att diska kattskålarna så att jag kan skynda till sköldpaddorna och skyndsamt göra ren pumpen.
Tänker ofta att jag ska ut och gå en sväng genom skogen. Ställa mej på spången som går över vattendraget mellan Lillsjön och Örnässjön och titta ned i vattnet.
När allt är klart, katterna räknade och sovrumsdörren stängd, Mannfred fått sin sele och soporna kastade kommer vi äntligen iväg till Jowes. Och där skyndar jag genom dagen med jobb och telefon och leveranser och post och gu´vet va´ så vi kan komma hem någongång. Å´nu vart det här vad det bidde för nu ska jag skynda i säng för att hinna läsa lite.

Inför midsommaraftonen

hade vi lösa planer att antingen åka till Skansen eller bara gå ned till hembygdsgården. Filt skulle vi ha med oss och picknickkorg naturligtvis. Det blev varken eller. Vi tyckte inte att vädret tillät. Sill och potatis hemma istället, nubbe åxå.
Idag har vi gjort inte ett skvatt. Det är bra att ta det lungt. Känner mej ändå stressad, på spänn liksom.
Ägg igen, men den här gången från ormarna. Vet inte vilken gång i ordningen.
Efter inte lite möda, speciellt från Gökboets webmaster, börjar länkarkivet att ta form. Har du förslag på länkar och sidor, tipsa gärna.
Imorgon finns det att göra på Jowes, men det vore skönt att låta bli, vi får väl se.

I morse såg

jag resterna av ett ägg i badkaret, sköldis bor kvar där. Det är andra gången inom fjorton dagar som, förmodligen Bertil, lagt ägg. Bertil är naturligtvis en hona men det visste vi inte när vi fick henne. Äggen är, var menade jag, obefruktade eftersom de andra två sköldisarna är honor de åxå. Kruxet inom odlarleden är att få honorna att lägga de här äggen, de visar att honorna är könsmogna och att de är villiga till att para sig. Jag ska väl vara lite glad och stolt!?
I lördags gick hustrun och jag ut för att ta en promenad. Ett nytt småhusområde håller på att byggas här i Kungsängen ooch vi har länge funderat på att gå dit och titta, det gjorde vi nu. Summa summarium, ingenting att bli varken imponerad eller intresserad av. Vi fortsatte ned mot Lillsjön för att ta en kopp kaffe och en kaka, kanske åxå varsin glass. När vi fått våra koppar kaffe och satt oss vid ett bord kom duggregnet. Det började försiktigt och fortsatte försiktigt. På plats vid stranden började man packa ihop för att ge sej iväg hem. Så gjorde vi åxå rätt omgående.
Funderar fortfarande på nicket.

Jag har börjat

fundera varför jag kallar mej för Hönebjär på nätet och på om jag ska forsätta med det. Hönebjär var en figur i radio när jag var barn och han hade ett lustigt sätt att prata. En anledning till att ha ett nick, åtminstone kändes det så för mej när jag tog Hönebjär, är att vara anonym. Kanske vill man också associeras med sitt nick, hemska tider i så fall. Jag kommer att känna mej för i tanken lite mer och snart kommer förmodligen Hönebjär att försvinna, utom i epostadressen.

En av livets baksidor

som vi i familjen levt med i många år och som det ofta talas tyst eller inte alls om finns att läsa i Carinas Tankebok, 4:e och 5:e juni. En centrifugerad verklighet för alltför många människor. Den aktuella texten har jag åxå snott och lagt på Succe´.
Ser jag ut som en luffare? Hål i de flesta strumpor, knappar borta i skjortorna, t-tröjorna ser ut som de är doppade i batterisyra, skyll på gökarna herr Henning och unge herr Mannfred!

Den vandrande vålnaden

*fniss* är hemma igen. Korta stunder gick det att låtsas inte vara trött. Du måste lära dej att koncentrera bättre, sa min mamma till mej när jag gick i skolan. Det ligger nog en del i det.
Kristoffer, sonen, har fått besked att han är antagen till Kulturama, musiklinjen. Han har jobbat ett par år som snickare men vill fortsätta med musik. Här är ytterligare ett alster han gjort, Styrfart, Gånglåt från Bro. Det är väl onödigt att berätta att han bor i BRO?

Jag sov ganska

dåligt inatt så idag är jag inte bara trött, jag är sömnig åxå. Jag kommer att uppfattas som en zombie idag. Måste anstränga mej för att få hjärncellen att åtminstone stå i stand-by läge. Jag slutar nu att tycka synd om mej själv, lägger bort tröttheten och trampar på istället.
Hörde ni förresten om mannen som beklagade sig för sin kompis om att hans fru blev arg för allting? Kompisen replikerade med att det var ju inget, för hans fru blev arg för ingenting…
Veckans Joker på Språngbrädan, Centrifugen, och eftersom cellen fortfarande bara står på stand-bye kommer jag inte på annat än att säga tack Tina.

Plockade upp

en av världens goaste tjejer på Arlanda idag. Vid två snåret landade planet med Bella. Vi fick direktkontakt, speciellt Carina och hon. Vi hade lovat att köra henne till Söder vilket inte är några som helst problem men jag hade glömt bort att Stockholm firar 750-års jubileum den här veckan med start idag. Kom på det i morse och befarade att det skulle vara igenkorkat i trafiken som vid den värsta fredagseftermiddag. Det var det inte, utan det gick snabbt in. Har bott på Söder för många år sedan så gatorna kan jag skapligt men inte alla nya enkelriktningar, betongblock och övriga omläggningar. Vi parkerade en bit ifrån och gick sedan fem minuter för att komma dit Bella skulle. När hon lämnat sin packning strosade vi och hittade smångingom ett skapligt ställe vid Medborgarplatsen där vi åt. Timmarna rent flög iväg och det känndes taskigt att lämna Bella. Hon skulle försöka få någon att följa med på bio och i allra värsta fall hade hon en bok som hon tagit med sej. I morgon får vi träffa henne igen för då ska vi hämta henne och vinka av henne på Arlanda. Det ska bli ett nöje!