Nu ska jag kort berätta

vad jag tänkte och vad jag gjorde och vad som hände.
Jag tänkte partitionera en del av hårddisken så vi eventuellt skulle kunna använda vår scanner. När jag gjort det skulle jag installera Win 98 där så jag stoppade in 98ans startdiskett. Sen var det kört. Har måstat formatera om och installera med fabriksinställningar och sen få alla mina program att fungera. Det tycks kunna fungera nu?

Vaknade, som igår,

alldeles för tidigt. Båda dagarna pga Henning som började gasta. Normalt kan han låta lite och sedan somna om eller åtminstone vara tyst men inte den här helgen, inte.
Spröd sol idag, får se vad dagen för övrigt har att bjuda förutom att fågelburarna, terrariet och kattlådorna skall göras rena. Jo, däckskifte åxå. Reservdäcket, som hade punka, har vi nu i helgen fått lagat. Däcken är en hel historia för sej som i korthet går ut på att vi inte fått tillbaka ytterligare ett däck som vi lämnade in för punktering ett och ett halvt år sedan.
Ibland, när jag tänker tillbaka på vad jag tidigare skrivit funderar jag vart mina väldigt bra tankar tagit vägen. Jag har väldigt lätt att glömma kloka funderingar. Jag har lovat mej själv att vara öppen, inte bara tänka, känna. Varthän har alla goda föresättningar tagit vägen?
Jag önskar jag kunde skriva som Jerry skriver.

Det är tungt nu,

jag är trött och min strategi är att klara av dag för dag. Den energi jag har lägger jag ner på nuet.
Var är våren och den kommande sommaren? Inte här!
Ormarna har lagt ägg igen, jag vet inte vilken gång i ordningen. sjuttionittonde kanske. Jag minns första gången och hur exalterad jag var. Jag trodde då att äggen skulle kläckas på ett par dar. Svenska huggormens ägg har kort kläckningstid. Ibland så kort att äggen redan kläcks i honan innan hon lagt äggen. Det är därför man ibland säger att huggormen föder levande ungar. Men se majsormens ägg tar tre månader på sej, ungefär som svenska snokens. Det ska vara rätt temperatur, ca 30 grader och hög luftfuktighet. Ett jämrans sjå att få fram nya majsormar således.
Henning, vår kära kakadua, jobbar hårt med att sätta mej på plats. På morgonen biter han i morgonrocken och på Jowes hugger han i mina sandaler. Samtidigt har han väldig respekt för mej. Kort kan jag väl säga att jag duger till att klia, länge och ofta. Han klättrar upp på stolen här där jag sitter. Jag kliar ett litet tag sen går han ner, drar och biter i mina kläder, struttar hoppande bort när jag säger att han ska släppa, kommer tillbaka, gnyr och vill bli kliad. Han lyder vid tillsägelse, han går upp i trädet, går in i buren etc osv